Cuttas födelsedag i efterskott.
Jag vill berätta om då Cuttas fyllde 20.
Det var en trög morgon. Kvällen före blev alldeles för sen för de flesta, så stämningen i korridorerna var tämligen kylig. Men. Det var inte vilken tisdag som helst. Det var Cutts tisdag.
Vi mulade på och dagens timmar for förbi relativt obemärkt. Ingen var särskilt taggad, ja, inte ens Cuttas. Men vi bestämde oss en liten drös av människor, att fara in till stan och äta mat på Tingscafét. Väl där och vid beställningsdisken så agerade jag och Cuttas piff och puff för att några sekunder senare inse att jag, som skulle bjuda på middag, inte hade några kontanter så födelsedagsbarnet fick gott själv betala för både sin egen samt min middag. Jag blev inte mätt. Men någonting skedde i vår lilla grupp.
Vi åkte tillbaka till Birka. Gick till Röstahammar där vi samtalade om Gud, skumma förlovningar samt konfirmationsläger och då plötsligt - hände det. Dörren till köket öppnades och in fumlar tre pojkar, sjungandes på den mest tafatta versonen av "ja må du leva" jag tror vi alla hört. Men de bar med sig en kaka. Till Cuttas.
Så nu åts det glatt på det kladdigaste av kladdkakor, under tiden gjorde dagen en 360 och transformerades till en av de finaste eftermiddagarna vi haft på Birka folkhögskola.
Så vem ska vi tacka? Cuttas? Pojkarna? Gud?
Ja.
